Mitt första försök med autoguiding

[Håkan Wahlberg]

Ah, äntligen en lucka i molntäcket i söndags, så dags att testa min nya autoguider, en Skywatcher Evoguide 50ED och en ASI 120MC (färg!). En genomläsning av instruktionerna för Kstars/Ekos guidemodul, sen började jag testa. Målet för testerna blev M51 då den låg bra till från bakgården i stan.

Satte upp exponeringar på 2,3,4,5 och 7,5 minuter, 5 delbilder per sekvens. Guidningen inleddes med att den tog en dark, sen valde den automatiskt en guidestjärna och sen började den guida. Och det fungerade!! Hur kunde det vara så lätt med tanke på alla problem med guidning som jag läst om!? Det var nog bara en riktig turkväll. Problemen kommer att hopa sig till senare (så tänker en äkta norrlänning!)

Hur som helst, RMS totalt låg på ca 1.2 till 1.4 vilket inte säger mig nånting annat än att det verkar vara "hyfsat" enligt vissa forum. Runda stjärnor på alla delbilder.

Bilden jag bifogar av M51 togs med SW 80ED och ASI 294MC och är bara 5 delbilder på vardera 5 minuter, så självklart skulle det behövts mycker mer exponering. Men det var inte det som var målet, utan guidningen, och jag känner mig rätt nöjd med kvällen.

[Håkan Wahlberg]

@Arvid: om du med "tyngdpunktsberäkning" menar tex HFR så (tror jag) att jag förstår vad du menar. Och det skulle förklara varför guide-loggen kan visa RA/DEC-fel på mindre än 1". Ekos guide-modul använder HFR för att mäta guidestjärnan (och fokus).

@Per: "guidegrafnarkomaner"? Tja vem vet, siffror är intressanta även fast man inte alltid fattar dom :) ! Har naturligtvis sparat guideloggen, hehe.

[Per Johansson]

Nu kommer du att sälla dig till oss guidegrafnarkomaner! Vi som tittar mer på guidegrafen än på bilderna eller på himlen...

Såg på astronet att det finns ett tool som analyserar guideloggarna från PHD både i tid och frekvens så man kan se vad som orsakar olika fel. Mumma för en guidegrafnarkoman!

https://openphdguiding.org/phd2-log-viewer/

[Arvid Emtegren]

Stjärnan i guidekameran är utspridd över mer än en pixel normalt, så dess position kan med hjälp av tyngdpunktsberäkning bestämmas betydligt bättre än en pixel. Det är därför man inte ska välja en för stark stjärna när man väljer manuell guidestjärna - tyngdpunktsberäkningen blir mindre exakt om den har bottnat. Det är också därför det ibland kan fungera bättre om guideteleskopet är aningen ofokuserat - man sprider ut stjärnan över en större yta på sensorn och tyngdpunktsberäkningen blir bättre.

[Håkan Wahlberg]

Tack Arvid och Per för kommentarerna!

Jag är mest förvånad över att det fungerade "out-of-the-box"! Jag menar, vi snackar ju astrofoto! Skall väl aldrig fungera på en gång :) ! Nåja, problemen kommer säkert.

Guidningen har en upplösning på 3.09"/pixel och huvud-teleskopet 1.59"/pixel så varje pixelfel i guidningen bör väl flytta huvudteleskopet 1-2 pixlar antar jag, bättre än så blir det väl inte?

Jo Per, 5 min exponering här inne i stan är nog i mesta laget med bara ett UVIR-filter, men det var ju guidningen som var kvällens tema. Har ett UHC-filter som jag skall testa på nåt mer nebulärt (heter det så?) får vi se om det kan förlänga exponeringen.

[Per Johansson]

Ja verkligen snabbt marscherat! På teleskopen får jag över 1" och på telelinserna ner mot 0.7". Men jag har ju bara guidat ett år så har inte så många testpunkter än.

Bra bild med tanke på att du bor mitt i Skeå och fotade utan filter. Sensorn borde ju brinna upp av allt ljus vid 5 minuters exponering!

[Arvid Emtegren]

Bra jobbat. Hur stort fel man får beror ju på många faktorer såsom montering, balansering, seeing, mm. Jag låg oftast som du strax över 1" förra året, då hade jag samma guidetub som du men en kamera med större pixlar (ASI174). Bytte till längre tub i år, och har hittills legat runt 0,5-0,9" ungefär.