Det här med färger i bildbehandlingen

[Ulf Jonsson]

Det var enklare på den svart-vita tiden, då behövde man inte fundera över om färgerna är de rätta. Vilka är då de rätta färgerna?

Personligen föredrar jag diskreta, inte så uttalade färger. Ingen stor vän av Hubble-paletten alltså.

Men tillbaka till de RÄTTA färgerna ;) Det ska till STORA optiska teleskop för att ögat ska kunna urskilja färgerna i de objekt vi betraktar. Större än vad som är tillgängligt för amatörastronomen. Själv brukar jag titta igenom bilder som andra har publicerat på nätet för att bilda mig en uppfattning om vad som ser "naturligt" ut för det objekt jag jobbar med.

Jag lagde upp en bild på M31 16/11 i år. Den representerar min "diskreta" färgsättning. Nu har jag gjort två varianter till av samma bild, med lite annan färgsättning.

Nu skulle jag vilja få igång en diskussion om val av färger på våra bilder.

Vad tycker ni andra?

Hur resonerar ni när ni väljer färger, intensitet, nivåer, mättnad mm i era bilder?

[Per Johansson]

Rent generellt tycker jag man får göra vad man vill bara man säger vad man gjort.

Sen tycker jag väl en del varianter är mer estetiska.

På galaxer och stjärnhopar, där man kan (även om det är svårt) se nästan hela spektrum, tycker jag "grunden" ska vara vit, gärna kalibrerad mot stjärnor med känd färg. På det sättet är din första bild "rätt" tycker jag. Men jag tycker man kan stretcha färgerna hårdare, som du gjort i den tredje bilden, vilket visar hur fler äldre gula stjärnor finns i centrum och fler blå unga i armarna. Då blir bilden både intressantare och vackrare. På samma sätt tycker jag att globulärer kan få vara lite gula eftersom de innehåller äldre stjärnor. Gröna eller rosa galaxer och globulärer gillar jag inte (men dom bilderna kan jag tycka vara bra på andra sätt, tex mycket detaljer).  

På nebulosor tycker jag man har ganska fria händer eftersom HAlfa som är den dominerande gasen inte lyser i visuellt spektrum.

Vill jag bäst framhäva olika gaser i nebulosan väljer jag komplementfärger, vanligen orange/blå.

Vill jag ge nebulosan ett sken av "naturlighet" väljer jag röd/blå som efterliknar gammal film. 

Blandningen av HA, O3 och S är svår men jag tycker man ska sträva efter att fylla histogrammen på O3 och S så man får bra dynamik i alla färger. En bild med en helt röd nebulosa kan fortfarande vara estetisk om man drar på bra med mättnad på stjärnorna så bilden inte blir bara röd.  

Slutligen måste jag säga att vilka färger jag gillar beror på dagsformen. Ibland vill jag dra extra hårt i alla spakar och göra en amerikansk variant och ibland vara försiktig och göra en melankolisk svensk! 

[Ulf Jonsson]

Instämmer Per! Jag tycker själv att sista versionen känns bäst, kanske lite ljusare. Om man tar följande länk som referens blir man lätt förvirrad ;) 

https://www.google.com/search?sxsrf=AOaemvJvCxWuwjRR7PjON2VP1thYXSx...

[Per Johansson]

Lika många färgkombinationer som människor på Jorden!

Den sista bilden är riktigt snygg tycker jag med fina färger även på stjärnorna.

[Arvid Emtegren]

Jag håller med om det mesta Per, förutom att Hα inte skulle synas visuellt. Hα ligger på runt 656 nm, som ligger i det mörkröda området. Normalt brukar man räkna den synliga delen av spektrumet som ca 400-700 nm, även om de flesta kan se en bit utanför detta också.

[Per Johansson]

Det här är ett intressant sidospår!

Jo man kan se 656nm i vanligt ljus, men så vitt jag vet är känsligheten på färgseendet, särskilt i rött, för låg för att se rött i nebulosor. På M42 kan jag se grönt med ett större teleskop men har aldrig sett rött. Har ni själva sett rött eller läst om nån som gjort det? Kanske barn med fräsch optik och sensor?

Med mörkerseende är känsligheten i 656nm nära noll så där tror jag det är omöjligt att se. I svaga nebulosor är det nog bara O3 delar man kan se.

[Arvid Emtegren]

Ja då är jag med på hur du menar Per, då är vi överens igen. :)

Jag har som du sett grönt i större teleskop, men aldrig rött. Vi kanske borde göra våra nebulosor grå-gröna i fortsättningen. :)

[Per Johansson]

Grå grönt låter snyggt :)

[Arvid Emtegren]

Det beror kanske lite på vad man är ute efter Ulf. När jag började med detta tyckte jag också att "naturligt" var finast. Jag gillade inte alls bilder i Hubblepaletten. Men allt eftersom började jag inse att allt vi gör med filter och bildbehandling går ut på att framhäva detaljer som annars inte skulle synas. Vi använder smalbandsfilter för att förstärka nebulosorna i förhållande till stjärnorna och bakgrundsljuset. Vi gör bilden olinjär, "stretchar", för att plocka fram mer detaljer. Vi förminskar stjärnorna i bildbehandlingen för att ytterligare framhäva nebulositeten. Vi förstärker OIII och SII enormt jämfört med Hα. Allt detta är ju onaturligt. Hubblepaletten är bara ytterligare ett steg på vägen. Den har ju aldrig varit tänkt för att ge naturliga färger, utan poängen är att den låter oss se mycket mer detaljer som finns i bilden men som aldrig skulle synas annars.

Men precis som du skriver själv så handlar det ju till sist om vad man personligen föredrar. Det finns ju inget rätt eller fel här. Det är det som är lite av tjusningen med astrofoto tycker jag. Alla fotar samma objekt, men bilderna kan se drastiskt olika ut.

[Fredrik Karlsson]

Ha, ha! Intressant höra om färgerna, deras spektrum och vad olika urval kan visa och vara bra för!

Skrattar lite, för som jag, som ännu inte dykt ner i monokameror, olika filter och filterhjul mm, utan bara fotar på med en enkel omoddad dslr, och inte känt något direkt behov (än) att gå in i den tekniken, tycker oftast att (på de relativt få astrofoton jag lyckats fånga) kamerans egna auto vitbalans och de färger den presenterar mer eller mindre direkt ur kameran (måttligt justerat) är överlägsen.   

Experimenterar ibland med olika mättnad och färgjusteringar, kollar runt på samma objekt på andras bilder på nätet, och visst är många effektfulla och fångar ögat. Blir inspirerad (oftast av "amerikanska" färgtolkningar) och sätter mig vid datorn och vrider in den egna bilden på liknande sätt, men känner alltid när jag sitter där och justerar att näe, bilden är bäst som den är. De där färgerna är effektfulla, men det är inte min bild så att säga, det är någon annans, bilden blir så att säga överdrivet parfymerad och den skär sig för mig (även om den såklart initialt fångar ögat).

Finner därför att färgerna är bra mer eller mindre som de kommer ur kameran. Harmoniska och behagliga att titta på, de vinner liksom i längden. De passar min smak. 

Tycks märkt att olika kameramärken (sensorfabrikat) har en tendens att presentera färgerna olika, kanske speciellt för astromotiv som nebulosor. I monokameravärlden pratas om Hubblepaletten, För mig (av helt estetiska skäl) känns den varsamt justerade "Sonypaletten" bra :-)  

[Håkan Wahlberg]

Oj vilken utmaning.... Hur orange är en solnedgång? Hur långt är ett snöre? 

Jag tycker det är samma funderingar vid all fotografering. Ett porträttfoto, skall man eliminera rynkor och fläckar eller visa “sanningen”? Ett landskapsfoto, skall man förstärka molnen för att skapa mer dramatik? Finns mycket etik att fundera kring.

Beror det inte på syftet med bilden? Skall den vara "vetenskaplig", dramatisk eller bara "snygg"?  Så länge man är tydlig med syftet är väl det mesta tillåtet?

Då det gäller monokromt/smalbandigt med alla dessa paletter har jag ingen egen erfarenhet med kan förstå syftet med att tex framhäva strukturer.

Roger Clark tar utförligt  upp detta med färger i alla tänkbara sammanhang på sin hemsida Här finns mycket att läsa och fundera kring (om man orkar)

Jag antar att din fundering mer gäller dom stora "avvikelserna", typ skall rött vara rött eller grönt?, Skall blått vara blått eller en kombination av andra färger? Etc.

Men dessutom, hur många av oss har korrekt kalibrerade skärmar? Oavsett hur vi färgsätter på vår egen skärm kan det se annorlunda ut på en annan skärm. 

Eller tänk på en utskrift, hur svårt det är att få matchning mellan skärmens additiva färgsystem och printerns subtraktiva. Även färgrymden kan ju påverka, sRGB kontra Adobe RGB tex. Så det kan ju även beror ju på hur och var bilden skall visas.

Av dina två bilder gillar jag den nedre mer, korrekta färger eller inte. 

[Ulf Jonsson]

Så kul att följa svaren och resonemangen. Det var precis vad jag önskade och som jag tycker att vi kan använda våra diskussionsforum till. Naturligtvis finns det inget RÄTT eller FEL. Sanningen ligger i betraktarens ögon (som vanligt).

När jag fotar med DSRL, vilket fram till i våras, varit de flesta av mina bilder fotar jag ALLTID i RAW-format och Adobe RGB, då kameran bara registrerat och lämnat ut till minneskortet, ingen bildbehandling i kameran. Då kan (och måste) man själv bestämma hur man ska gå vidare med bildbehandlingen. Mono-kamera har jag bara vid mån- och solfoto och då måste jag bestämma eventuella färger utifrån mina egna preferenser. För månens del anser jag att sv-v är bäst med för månen vill jag har färger som jag tror/känner representerar de höga temperaturer om finns där.

För övrigt resonerar jag så här. Om jag vill plocka fram något speciellt som "bara" likasinnade förstår, t ex nebulosors färg beroende på typ av nebulosa, så "drar jag i reglagen för att nå detta mål. Om jag ska skriva ut en stor bild för att hänga upp en tavla på en utställning så väljer jag motiv och färgsättning som jag tror/hoppas att besökaren uppskattar och förstår.

TACK för alla intressanta synpunkter. Fortsätt diskussionen :)