Monokrom kamera eller färgkamera - det är frågan

[Ulf Jonsson]

Jag tänkte att det skulle vara kul att skapa en tråd i detta ämne. Visserligen diskuteras det ju inom ramen för andra frågor men kanske kul ändå ha det som ett särskilt ämne. Jag vet vad flera tycker i frågan och eftersom jag håller med om mycket men inte allt börjar jag med att framföra min åsikt.

Huvuddelen av mitt astrofotande har varit med DSLR (omoddad). Jag såg så många fina bilder som tagits med mono och smalbandsfilter att jag en dag köpte en komplett SBIG-8300, Filterhjul, filter och off-axis guider (begagnad). Detta skulle bli kul :) Det var ju ett gammalt system så det var inte lätt att få till programvara som funkade. Allt krånglade och jag tappade lusten. Den blev liggande i ett skåp några år innan jag kom mig för att sälja den. Åter till färg.

Jag provade att modifiera min Nikon D3s, vilket misslyckades, till priset av flera tusenlappar. Till slut fick jag tag på ett demo-ex av Nikon D810A som är Nikons astromoddade D810. Den har funkat jättebra och gör så fortfarande.

Till slut bestämde jag mig för att gå in i astrokamera-världen och köpte en ASI2600MC Pro. M står för CMOS-sensor och C för Colour. Därmed hade jag slutligen tagit ställning. Det blir inte mono för min del. (Utom för sol-, mån- och planet-foto.)

Hur resonerade jag då för att komma till det beslutet? Jo, så här:

Färgerna. Jag gillar inte Hubble-paletten. Jag känner (konstnärligt) att jag vill att mina bilder ska visa de färger som jag i min hjärna känner/antar är representativa för det jag skulle se om mina ögon var skarpare och ljuskänsligare. (Nu behöver man ju inte använda Hubble-paletten om man inte vill bara för att man fotar med mono.)

Tiden: Varje bild kommer att ta längre tid att producera med mono. Här kommer många säkert att säga emot mig. Med mono och RGB-filter behövs ju minst tre serier av varje färg. Vid filterbyte måste fokuseringen göras om. Med de finesser som nu finns tillgängliga i t ex ASIAir mtbh kan detta göras automatiskt. När man tagit alla R och alla B och eventuella L kan man ge sig tusan på att molnen drar in och så fick man kanske någon timme med två av tre färger. Hur kul är det då att börja jobba med bildbehandlingen? Jag är van vid att det kan gå dagar och veckor innan det bjuds tillfälle att komplettera med de sista exponeringarna. Då föredrar jag att använda alla till gängliga timmar till att med säkerhet få till EN bild som är klar att börja bildbehandla. Hellre två timmar exp som är användbart än två av tre timmar RGB som är oanvändbart. 

Detta är min uppfattning som underlag för diskussion. Någon som vill bemöta och/eller redovisa sina egna tankar?

[Per Johansson]

Färgerna: 

Som du säger behöver man inte använda Hubble paletten vid mono så det är ju inget argument för färgkamera. 

Dom flesta bor under allvarligt ljusförorenade himlar och det enda man kan fota framgångsrikt är emissions-nebulosor (vilket inte är så illa eftersom e-nebulosor är dom objekt som har mest detaljer och dessutom finns i överflöd). För e-nebulosor är monokamera med smalbandsfilter bättre än färgkamera med duo/trippelband filter pga:

1) Färgkamerans Bayerfilter stjäl ljus, särskilt i O3 som ligger precis mellan blått och grönt.

2) Duofilter är svåra att använda om teleobjektivet/teleskopet har färgfel eftersom O3 och HAlfa får olika fokus och en av färgerna blir ofokuserad. Med mono kan man använda billigare optik och slipper blända ner. Ett exempel är min Samyang 135 där fokus mellan O3 och Ha skiljer flera mm. Tack vare att jag kan fokusera om mellan O3 och Ha med monokameran kan jag använda F2.0 istf F4.

3) Duofilter finns inte lika smala som monofilter (än).

4) Snabba teleskop/objektiv med bländare F2 behöver förskjutna passband som inte heller finns för duofilter (än).

5) Duofilter gör att man inte kan lägga mer exponeringstid på dom svaga våglängderna, O3 och S2 än på Ha.

6) Flats funkar inte alltid bra med duofilter och färgkamera.

7) Färgkamera har sämre upplösning. Skillnaden minskar ju fler bilder man tar så denna nackdel ser jag som liten.

Tiden: 

För bredbandsobjekt håller jag med att det tar mer tid med mono. Som du säger går det motverka med automatisering. För bredbandsobjekt behöver många resa till mörkare himlar för att fota och då är det omständigt att ha en fullt automatiserad rigg att bygga upp ute i skogen. Sen tar det tid med flats för alla filter och även stackningen tar längre tid eftersom det blir en omgång för varje filter.

För smalbandsobjekt håller jag inte med. För dom flesta e-nebulosor, i O3 och S2, behövs många timmar exponeringstid. En bild blir ändå ett projekt  som sträcker sig över dagar och ev veckor och då spelar inte filterbytena och extra flats nån större roll. Minimalistiskt behövs bara två filter, Ha och O3, även för att få färg på stjärnorna, så stackningen är bara marginellt snabbare med färg. Bildbehandlingen är det som tar mest tid och där är det ingen skillnad. För färgkameran splittar man bilden i O3 (blå+grön) och Ha (röd) och sen är processningen densamma med Starnet etc.

Min uppfattning är att vill man främst fota smalband är det klockrent med mono. För bredband tar jag gärna en astrofärgkamera och för vidvinkel och norrsken en systemkamera. Nu använder jag systemkameran för bredband (galaxer etc) men vem vet om inte det blir en färgkamera i framtiden för detta, kanske nån med liten sensor men rusklågt utläsningsbrus...