NSAA - North Sweden Amateur Astronomers

M101 - Vindsnurregalaxen

2020-03-29

Samtidigt som jag fångade Y4 ATLAS för snart 1 månad sen passade jag även på att samla lite ljus från M101. Det får bli mitt bidrag till en avslutningsbild för DSO den här säsongen.

90x45sek
Orion 72mm ED APO

Gilla

3 medlemmar gillade detta

Se i fullstorlek

Taggar:

Kommentera

Du måste vara medlem i NSAA - Norra Sveriges AmatörAstronomer för att lägga till kommentarer!

Gå med i NSAA - Norra Sveriges AmatörAstronomer

Kommentar av Arvid Emtegren den 23 April 2020 kl. 18.29: Det låter som du har förstått väldigt bra tycker jag. De svagaste detaljerna går bara att få fram genom längre exponeringar. Nackdelen är som du säger att det är lätt att överexponera - stjärnor, galaxkärnor, väldigt ljusa delar av nebulosor till exempel (speciellt med den där RASAn du pratar om). Fördelen med korta exponeringar är, förutom att man kan slippa överexponering, att man även kanske slipper guida. Dessutom kanske det krävs korta exponeringar för att himlen är för ljus pga ljusföroreningar. Många exponeringar kan som du säger minska bruset, men effekten avtar så småningom. 200 exponeringar är inte dubbelt så bra som 100, men fler är alltid bättre.

Kommentar av Håkan Wahlberg den 23 April 2020 kl. 17.04: Det här är intressant! Det är detta som gör att jag både tror att jag förstår vad jag håller på med och inser att jag inte gör det!

Först Simon, alltid intressant att se en raw-bild och sen hur mycket data man kan få fram stackade sådana.

Vad är det jag inte förstår? Principen är ju enkel:
1. samla så mycket fotoner som möjligt för att få hög signal (S), med andra ord så långa exponeringar som möjligt.
2. minska allt brus (N)

Med andra ord, enkelt, allt går ut på att öka signal-brusförhållandet, S/N. ("Tyngden på dalskidan älskling, det är hela grejen!")

Effekten av sensorbrus kan vi minska genom att ta många exponeringar och stacka. Utläsningsbrus kan vi minska med kalibreringsbilder. Vi kan minska termiskt brus genom att kyla sensorn. Vi kan använda oss av dithering på olika sätt.

Så min slutsats för DSO är att det alltid är långa exponeringar som gäller (> 2-3 min) , oavsett filter, färg, mono etc. Och att vi alla skall ha en 8" RASA eller bättre :) !
Enda anledningen till kortare exponeringar skulle vara att undvika överexponerade delar, typ Orion-nebulosans kärna.

Men, då ser jag i olika forum att vissa ofta har (väldigt!) korta (< 1 min) men många exponeringar, och det tolkar jag att dom jobbar mer med bruseliminering än med signal. Även om man tar väldigt många korta exponeringar blir ju inte signalen per pixel högre då den ju är ett medelvärde alt. medianvärde av stackningarna (i alla fall i DeepSkyStacker)

Och det är det som gör att jag förstår att jag ändå inte förstår! Att stacka hundratals kortexponerade bilder då effekten av brusreduceringen minskar per antal bilder men inte ger mer signal. Ja, man kan stretcha mer, men resten?

Kommentar av Ulf Jonsson den 23 April 2020 kl. 13.59: Intressanta idéer där Per. Måste studeras vidare :)

Kommentar av Per Johansson den 23 April 2020 kl. 9.32: Det behöver inte vara slumpmässigt bara tillräckligt långt hopp för att en het eller död pixel inte ska hamna på samma ställe i flera bilder.

Blir hoppet mellan bilder för litet kan man få ett "raining noise" mönster pga att man förflyttar i bara en riktning. Då kan man dela stacken i fler delar för att öka avståndet. Man kan ju förståss även försämra poljusteringen så driften ökar men extremt bra poljustering är sällan ett problem för mig :)

Man ska nog aldrig ha mindre än 20 bilder i en stack så den här metoden funkar bäst när man har minst hundra bilder totalt.

Efteråt adderar jag stackarna med vanlig (skalad) add.

Kommentar av Arvid Emtegren den 23 April 2020 kl. 8.27: Per: Det där sista lät intressant, men jag förstår inte riktigt. Hur får man dither genom att ta varannan bild? Ok att man får lite drift om man inte guidar, men dither måste väl vara i slumpmässig riktning om det ska funka? Och hur lägger du ihop resultaten från de två stackarna?

Kommentar av Per Johansson den 22 April 2020 kl. 22.10: Det är häftigt att se bilden växa fram från nåt så svagt. Fördelen med många korta är att man slipper guidning och sigma stackning blir väldigt effektivt. Jag brukar dela stacken i två där jag har varannan bild i varje stack. På så sätt får man ett litet hopp mellan varje bild som gör sigma stackning ännu bättre, det blir en sorts naturlig dither.

Kommentar av Simon Holmberg den 22 April 2020 kl. 20.12: Jag tänkte att det kan vara kul att se hur en 45sek sub såg ut före stackningen. Knappt synbara spiralarmar. Vill minnas att månen var uppe och att det var ganska dåliga förhållanden med lite dis. Denna är JPG men jag använde RAW-format vid stackningen.