Gabriel Wiklunds sida

Hej Gabriel

Roligt att du tecknar. Inte så många som gör det. Ja, hur gör jag? Vet inte om jag ska kalla det för teckningar. Har inget bra namn. Slutresultatet är ju inte någon teckning egentligen och det finns inget fint original. Hur som helst.

Under stjärnorna blir det oftast en väldigt grov teckning mest med intressanta detaljer markerade. Svårt med gråskalorna ute i fält. Sedan får man skissa upp det hemma med sina gråskalor så noggrant som möjligt på ett papper med blyerts, sudda och smeta ut, allt som man kan göra. Ibland använder jag en utskrift av en stjärnkarta som jag tecknar på. Stjärnorna kan vara bra att ha, men jag tar bara med stjärnor som kan kunde se. Sedan skannar jag in teckningen och tar in den i Photoshop, där jag fixar till artefakter om det behövs. Jag behåller dock teckningsstrukturen så långt som möjligt. Vill absolut inte ta bort den med utjämning. Blir inte bra då. Kloningsverktyget är användbart. Stjärnorna tar jag ut och lägger i ett eget lager för sig. Man får fylla ut tomrummet efter stjärnorna.

När jag är nöjd inverterar jag nebulosa och stjärnor i nya lager. (sparar alltid den positiva bilden). Ett mörkgrått lager (se nedan) lägger jag mellan nebulosan och stjärnorna. Med genomskinlighet kan jag då reglera ljusheten hos nebulositeten (vill inte förändra teckningen i fall jag skulle vilja ändra mig). Med det mörka lagret kan jag lägga tekningen på den lämplig ljushetsnivå. Strukturen ska ju bara vara svag. Men samtidigt förlorar jag i kontrast. Mitten av M101 är ju det ljusaste partiet. Den vill jag förstärka. Det kan jag göra i ett extra lager över galaxen. I nytt lager över allt gör jag en rund cirkel som fylls med vitt. Den görs extremt diffus men så att den behåller en ljus mitt. Styrkan på den kan sedan regleras med genomskinlighet. Storleken på halon får jag anpassa till galaxen förstås. Halon ska vara så genomskinlig att det bara ger ett svagt skimmer. Detta svaga skimmer finns där men är svårt att återge i en teckning. Jag använde två halolager för M101, en för galaxen som sådan och en för den ljusaste kärnan.

Kombinationen med ett jämnt ljust skimmer över en tecknad struktur skapar en fin illusion som jag vill uppnå. Man får reglera mycket fram och tillbaka i lagrens genomskinlighet för att till slut hitta den nivå man vill ha. Viktigt är att himmelsbakgrunden inte är helt svart, detta för att man ska se de svaga nyanserna bra. Det uppstår en "bländningseffekt" när man tittar mot en helt svart bakgrund. Det är inte heller så som det ser ut i ett teleskop när man är mörkeranpassad. Hur ljus den ska vara är dock en smaksak.

Så gjorde jag, mycket pyssel...

mvh Anders